rebeckaO

Allting känns så konstigt just nu. Jag vet inte riktigt ut eller in.
När jag har folk runt omkring mig så känner jag mig lugn och trygg, men så fort jag blir ensam så börjar jag att tänka en massa.
Dels över om vad som ska hända om ett och ett halvt år, det plågar mig. Men också över andra tankar som smyger till mig sakta ibland. Dom kommer jämt sent om kvällarna när jag är ensam och känner mig liten.
Så istället för att ha sällskap av dom, så ringer jag en signal till min bästa vän Emelie, och hon kommer alltid till mig när hon kan, så fort hon kan. Det känns trygt att ha henne tillbaka igen.


Anna, och jag. Ja, vad ska man säga? Antingen är vi övertrötta hela tiden i skolan. Eller så har vi helt enkelt riktigt sjuk humor.