rebeckaO

Valborg. Ja, vad ska man säga.
Jag kunde helt enkelt inte glädjas åt kvällen, jag var så tråkig som man kunde bli. Vet inte varför jag va på sånt humör, allt gick emot mig den kvällen, och den blev en besvikelse. Men jag kan ju alltid glädjas åt att mina vänner hade det bra största delen utav kvällen :)

Lite senare på kvällen kom jag äntligen in till stan, då blev mitt humör lite bättre faktiskt, och jag kunde stå och beskåda fulla människor, mitt favoritintresse, haha. Det flockades av unga, alldelles för unga människor, jag kände mig gammal, men ändå väldigt liten med tanke på att jag fortfarande inte är 18. Så jag är just nu i en mellangrupp på stan. Som är för gammal för planeten och för liten för krogen.. usch det suger verkligen..
Ännu lite senare på kvällen blev det komplikationer. Alla hade försvunnit iväg. Alla var okontaktbara. Efter många om och men, och många besvikelser så kom jag hem? nej, inte direkt men jag kände mig iaf som hemma när Rebecca lekte mamma med mig, snuttan.
Mitt i natten så fick jag också ett samtal. Du sa att jag inte skulle vara ledsen. En sån mening brukar aldrig funka, men det gjorde det faktiskt denna gång, tack