rebeckaO

Ibland börjar jag att undra, om man förlitar sig allt lite för väl på det trygga i ens liv. Eller jag i alla fall.
Väljer man den enklaste vägen för att man är för bekväm, eller kanske för feg?
Jag kan se många händelser i mitt liv, många olika vägskäl, där jag helt enkelt varit för feg för att våga satsta.
Jag väljer hellre nu den långa men dock säkra utbildningen i Karlskrona, istället för att våga satsta, plugga utomlands i Florens, till modedesigner. Och detta bara för att jag är för feg. Kanske inte fullt trygg i mig själv för att göra något sådant.

Något man iaf får vara stolt över är min resa till Österrike, där visade sig mitt riskspel löna sig. För det är det mest häftigaste jag varit med om. Flyga första gången helt ensam, landa i ett helt främmande land där dom talar tyska (ett språk jag valt att inte studera) och sen inte veta vart jag ska, eller någonting. Att vara helt ensam om att prata svenska. Att inte känna någon. Men jag måste säga att jag skulle göra om det vilken sekund som helst.
Så kanske man skulle börja våga satsa igen? .. Insökningarna närmar sig med strormsteg och jag måste ta mig samman nu.. Ska man välja tryggheten, jobba med något jag kommer att trivas med, eller att satsa, jobba med något som jag kommer att brinna för varje dag. Det kanske låter som ett enkelt val.. men det är det inte.


Planeringsarkitekt                                                                         Modedesigner
                         eller                     

Råd någon? För när det gäller sådant, så kan man inte helt förlita sig på sig själv.