rebeckaO

Idag när jag skulle gå hem från bussen så stannade jag inte. Jag gick rätt förbi mitt hus utan att vända mig om. Jag fortsatte att gå i säkert en timme utan mål.
Idag har varit en omtumlande dag, fast samtidigt inte. Jag har på något sätt blivit imun mot sådant. Istället för att ta mig till det som händer, så stöter jag bort det, vilket inte alls är bra. Men det är en försvarsmekanism, som jag utvecklat de senaste månaderna.
Förr var jämt jag den som skulle reda ut allt, som skulle lösa alla problem. Men något har hänt. Jag är helt enkelt inte samma person längre. Och varje händelse formar mig som person, vissa bra, andra inte. Men en sak som är säkert är i alla fall att jag blir starkare och starkare för var sak som sker. Men snart säger det stopp, snart kan jag inte ta mer..
Jag tackar för mina vänner & familj.