rebeckaO

Vissa dagar känner man sig mer ensam än vanligt. Speciellt när man verkligen är ensam och får det bekräftat. Jag läser varje dag på facebook om alla som ska mysa med sina vänner eller pojkvänn. Jag sitter här ensam utan den enda person som jag varit beroende av så länge. Idag fick jag det förtydligat "Jag har inte alltid tid att prata med dig." Jag vet att det är så, att jag inte kan begära att du ska ha det heller. Men det var som en spark i ryggen. Eller kanske en väckarklocka. Jag ska från och med nu sluta vara beroende av något. Jag ska minsann visa att jag klarar mig. Jag ska visa alla er som sagt att jag är slö, oengagerad & beroende av andra. Jag ska visa er motsatsen. Jag har hittat något jag brinner jag för. Jag älskar min skola, mitt program. Jag betalar mina räkningar, jag diskar, jag tvättar, jag städar. Ja, jag tar faktiskt hand om någon annan än mig själv. Jag har min Cleo. Så jag skiter i vad ni andra säger. Jag klarar mig. Har faktiskt alltid gjort. Jag visste bara inte om det själv.