rebeckaO

Många frågar mig hur jag klarar av ett distansförhållande, hur det är i vårt förhållande.
Svaret är enkelt: anpassning. Man som människa klarar i stort sett av allt, bara man vänjer sig vid det. Man blir anpassad till något helt annat än vad man är van vid.
Jag är van vid att sova ensam nu. Jag är van vid ett samtal vid klockan tio för en snabb uppdatering över varandras dag. Det låter kanske lite melankolsikt men jag älskar oss, jag älskar vårt förhållande. För vi är tillräckligt starka att hålla ihop, för vi vet att vi vill leva tillsammans efter, när allt detta är över. Vi ser och vill ha en framtid tillsammans. Det är motorn i ett lyckat distansförhållande. Half way to go.

I've looked at love from both sides now