rebeckaO

Tre veckor är en allt för lång tid att vara utan sin käresta. Vet inte hur jag ska klara av det igen. Kanske är det såhär det kommer att bli.. Träffas med tre veckors mellanrum. Det är verkligen en prövning för vilket förhållande som helst. Antingen funkar det eller så brister det. Men vi kämpar båda för att få det att hålla. Det känns förjävligt att sakna någon så mycket som jag gör just nu. Men å andra sidan så lär man sig också att vara utan varandra. Att inte spendera varje kväll med varandra. Hur mysigt det än må vara att få somna bredvid varandra varje natt ( så som vi brukade ) , så lär man sig att uppskatta de små stunderna man får med varandra. Vi lär oss att inte ta någon för givet.

Vissa dagar känner man sig mer ensam än vanligt. Speciellt när man verkligen är ensam och får det bekräftat. Jag läser varje dag på facebook om alla som ska mysa med sina vänner eller pojkvänn. Jag sitter här ensam utan den enda person som jag varit beroende av så länge. Idag fick jag det förtydligat "Jag har inte alltid tid att prata med dig." Jag vet att det är så, att jag inte kan begära att du ska ha det heller. Men det var som en spark i ryggen. Eller kanske en väckarklocka. Jag ska från och med nu sluta vara beroende av något. Jag ska minsann visa att jag klarar mig. Jag ska visa alla er som sagt att jag är slö, oengagerad & beroende av andra. Jag ska visa er motsatsen. Jag har hittat något jag brinner jag för. Jag älskar min skola, mitt program. Jag betalar mina räkningar, jag diskar, jag tvättar, jag städar. Ja, jag tar faktiskt hand om någon annan än mig själv. Jag har min Cleo. Så jag skiter i vad ni andra säger. Jag klarar mig. Har faktiskt alltid gjort. Jag visste bara inte om det själv.

Var ett bra tag sedan jag skrev nu. Har varit så mkt med flytt och allt. Sist jag skrev trodde jag att jag skulle få gråta mig själv till sömn. Men ack så fel man kan ha. Livet flyter på här i Karlskrona och jag trivs faktiskt riktigt bra. Känns oerhört skönt.
Vissa säger att kärlek växer på avstånd och jag tror faktiskt att detta kan vara sant, att det kan bli så i vårat fall... För övrigt så saknar jag Alexander något grymt. Men som sagt, detta kanske kan leda till något gott. För när vi träffas då vet vi att det är vi, då uppskattar vi varandra mer någonsin.

Mina dagar spenderas i skolans ritbänkar. Man känner verkligen att man valt rätt utbildning. Jag verkligen älskar det. Imorgon ska vi gå runt på stan och rita av denna vackra stad. Känns skönt att få vara kreativ.. länge sen man fick vara det.

Kvällen har spenderats med Sanda. Tittade på Vänner och Idol. Vi skulle även försöka oss på en film, men det blev bara en massa prat genom hela filmen.

Min kära Alexander har fått mig att börja lyssna på Celine Dion. Kan inte sluta nu.

 

Jag Älskar dig Alexander. Kommer alltid att göra