rebeckaO

Nu efter allt, så börjar saker och ting lösa sig.
Allt för länge har jag gått omkring och mått dåligt, varit orolig, spänd och allmänt irriterad.
Jag har inte riktigt vetat vart jag har haft mig själv och andra också för den delen.
Ni förstår inte vad som pågått i min hjärna och kommer nog aldrig att göra det heller om ni inte hamnar i den situationen själva. Men det är inte något jag önskar någon för det är en hemsk situation.

---

Detta är, och kommer förmodligen vara det svåraste jag har gjort. Jag kommer förmodligen ångra mig flera gånger om. Just nu har jag ingen ordning på mina känslor. Jag måste reda ut allt detta.
Att se dig så, att höra dig så totalt förstörd får mig att ångra mitt beslut, du visar att du verkligen känner för mig, men är det inte lite försent för det nu? You're Never gonna learn till, You lose me.
Det är riktigt tråkigt att det blivit såhär, att jag känner såhär. Men det finns inga garantier gällande min framtid nu längre. Jag kan gå vidare i mitt liv, men jag kan också lika väl ångra mig och gå tillbaka.



Mina vänner störtar mig till hundra, det behövs verkligen. Medans mina andra nära verkligen inte gör det. Känns ibland som att man kan få en blick av avsky. Som att dom tänker, vilken jävla egotrippad och känslokall bitch!
Detta är förmodligen inte fallet, hoppas jag i alla fall. För dom har ingen rätt att dömma. Man vet inte hur det är förrens man stått i den situationen själv.

Åter igen så står jag här utan ord på mina läppar. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga, vad som bäst beskriver hur jag känner mig. Det enda jag vet är att man så lätt kan tappa kontrollen. Men nej, jag ska inte gå och ha en massa ånger, det trycker bara ner en. Så lätt det kan bli fel, men under andra förhållanden så hade detta varit helt rätt.

---

Igår fyllde min vän Anna 18 år! Så igår var det fest för henne och Emma som fyllt lite innan. 
Allt var hur bra som helst, och de flesta verkade ha riktigt roligt. Musiken var på topp, men inte så konstigt när det var jag och Nilla som fixat det, haha. Det blev mycket dricka och mycket dans, en riktigt bra kombination.
 
Ikväll ska jag till min pappa, men innan det så blir det film med Emelie, och sen en liten promenad med henne och min Maja. Inte precis för att jag behöver mer luft, varit ute och halvt sovit på alltanen i ca 5 timmar idag, underbart!

Gårdagen bestod av mycket skratt med mina vänner, det behövde jag. Men också en hel del prat, känndes skönt, eller det känns skönt att kunna prata med sina vänner om ens problem och tankar. Det känns också skönt att jag har ett sånt oerhört stöd från alla, något jag aldrig trodde att jag skulle få.

Som sagt, allt känns jätte bra nu, men det lär väll ändras tills imorgon. När jag väll är i den situationen så är det så mycker svårare än när man bara pratar om det.

---

Ne, nu blir det snart film med Emme. Min fina underbara!

Pernilla, du är min klippa, tack för att du hjälper mig igenom detta <3

Nu ska jag äntligen försöka att ta tag i mitt liv. Jag ska slutföra påbörjade saker, och börja träna mer, dock inte för att bli smal, som alla gnäller om hela tiden, utan för att man mår bra utav att träna, man kan komma bort från sin vardag ett tag då.
Ikväll har jag inte gjort mycket alls från den tidpunkt jag kom hem ifrån skolan. Jag har helt enkelt inte haft ron till att koppla av. Så jag har varit ute med Amanda på en långpromenad. Jag tror att det är dom långpromenaderna som kommer att vara mina bästa stunder för tillfället, för då slipper jag allt.

Ja, som sagt så är det mycket som far genom mitt huvud just nu. Beslut som jag aldrig ens trodde skulle komma ligger och flyter på ytan, något som jag verkligen måste ta tag i. För jag sårar inte bara mig själv genom att vara såhär, utan också många omkring.

Det är verkligen som du säger, inte förrens man varit med om det kan man helt och hållet förstå vad den personen går igenom. Tack för samtalet igår. Jag har inte än betsämmt mig hur saker och ting ska te sig för mig, men det är något som man märker. Jag minns så väl när du kom till mig för länge sen och berättade hur du hade det, du visste inte heller, precis som jag hur du skulle göra. Men jag sa till dig att ta ett slut på det, och det var precis samma mening som du gav mig nu.
Men detta är inte något som man bara ska låta upp till ödet. För jag tror inte på ödet. Saker blir till det man gör det till, ingenting annat.

Lördagen gick verkligen upp till mina förväntningar. Det var jätte roligt hos Sjöberg. Folket var toppen och humöret låg på samma nivå.

---

Men nu det sora Men:et. Efter det så skulle saker och ting självklart kompliceras som vanligt.
Jag kan säga ärligt att jag vet inte vad jag ska säga om det hela eller göra. Men jag funderar på att följa en väns råd och helt enkelt bryta kontakten, helt och hållet.

Allting känns så konstigt just nu. Jag vet inte riktigt ut eller in.
När jag har folk runt omkring mig så känner jag mig lugn och trygg, men så fort jag blir ensam så börjar jag att tänka en massa.
Dels över om vad som ska hända om ett och ett halvt år, det plågar mig. Men också över andra tankar som smyger till mig sakta ibland. Dom kommer jämt sent om kvällarna när jag är ensam och känner mig liten.
Så istället för att ha sällskap av dom, så ringer jag en signal till min bästa vän Emelie, och hon kommer alltid till mig när hon kan, så fort hon kan. Det känns trygt att ha henne tillbaka igen.


Anna, och jag. Ja, vad ska man säga? Antingen är vi övertrötta hela tiden i skolan. Eller så har vi helt enkelt riktigt sjuk humor.